Var i moskén ska kvinnor ha sin böneplats? Och var bad de under Profetens (frid vare över honom) livstid? Här skriver Dr. Jasser Auda, om nackdelar med separata ingångar och bönerum för kvinnor, och om hur dessa frågor hanterades under profeten Muhammeds livstid.
I muslimska länder är det ovanligt att moskéer som erbjuder en särskild böneplats för kvinnor låter dem placera sig direkt bakom männen i samma rum, något som var vedertagen praxis i Profetens moské under hans livstid. I många arabiska länder är det vanligt att mäns och kvinnors böne-platser är helt skilda åt, särskilt i mindre moskéer. Avståndet mellan de två böneplatserna varierar från moské till moské.
Majoriteten av alla moskéer i muslimska länder har en särskild sal eller små rum för kvinnor i källaren, på bottenplan, uppe på en separat läktare eller i en liten byggnad bredvid moskén, med högtalare som vidarebefordrar imamens röst under bönen.
Fem nackdelar med separata bönerum för kvinnor
Problemen med att hänvisa kvinnor till den här typen av bönerum är många:
- För det första är kvinnornas salar eller rum mycket mindre än den stora bönesalen och ofta överfulla, särskilt under fredagsbönen och andra större högtider, medan männens böneplats och moskéernas huvudsalar är långt ifrån fulla. Ibland är kvinnorna till och med fler än männen under de allmänna bönestunderna, särskilt i länder med muslimsk minoritet.
- För det andra är kvinnornas bönerum sämre utrustade och inredda än männens vad gäller mattor, belysning och ljudanläggningar. Kvinnor känner sig därför som mindre välkomna och mindre privilegierade besökare i moskén, jämfört med männen.
- För det tredje är platserna avsedda för barn i moskéerna placerade enbart i anslutning till kvinnornas böneplats, något som gör att kvinnorna lätt blir störda under bönen.
- För det fjärde har kvinnor inte rätt att gå in i moskén genom huvudentrén utan de får istället använda trånga sidoentréer eller en bakdörr.
- Sist men inte minst gör den här utformningen av moskéerna ett negativt intryck på icke-muslimska besökare och även
på den nya, unga generationens muslimer, både män och kvinnor. De får en bild av islam som en religion som marginaliserar och isolerar kvinnor, särskilt när de ser kvinnornas trånga, undermåligt inredda och stökiga bönerum.
De kommer att tro att islam inte uppskattar kvinnors närvaro under bönestunderna, att muslimska män inte tar något ansvar för barnen eller till och med att islam är en religion enbart för män, något som också hävdas av en del icke-muslimer.
Det här är bara några av de negativa budskap som förmedlas till såväl muslimer som icke-muslimer genom den olämpliga utformningen av kvinnornas bönerum i moskéerna.
Utforma moskéerna på Profetens sätt
Utformningen av Profetens moské under hans livstid såg ut som på teckningen här nedan:
Den etablerade sunnan under Profetens livstid var att männen bildade raderna precis bakom Profeten (frid vare över honom) och att raderna sedan fylldes på bakåt. Kvinnornas rader däremot började längst bak i moskén och fylldes på framåt. Pojkar som deltog i bönen placerade sig mellan männen och kvinnorna.
Profeten (frid vare över honom) lät uppföra moskén under Rabi` Al Awwal (den tredje månaden) år 1 enligt Hijrakalendern (år 622 e. Kr.). Moskén var nästan 35 meter lång och 30 meter bred. Han (frid vare över honom) valde att göra den rymlig och utrustade den med tre ingångar som användes av både män och kvinnor.
Männen och kvinnorna hölls inte åtskilda av separata byggnader, väggar eller draperier, även om möjligheten fanns. Istället började kvinnornas första rad direkt bakom männens sista, något som framgår av flera hadither.
`Urwah ibn Az-Zubayr återberättade från Asma’ som sade:
”Allahs budbärare (frid vare över honom) stod upp ibland oss och predikade för oss om den prövning en död människa genomgår i graven. Då började människorna att klaga och larma på ett sätt som hindrade mig från att höra de sista orden från Allahs budbärare. När de lugnat sig frågade jag en man som stod nära mig vad Budbäraren (frid vare över honom) hade sagt i slutet av predikan. Han svarade: ’Det uppenbarade sig för mig att ni
kommer att prövas i era gravar på nästan samma sätt som Ad-Dajjals prövning’.”
Fatimah bint Qays berättade följande:
”Det kungjordes att människor skulle samlas för bön och jag var bland dem som gav mig iväg mot moskén.”
Hon fortsätter:
”Jag befann mig i kvinnornas främsta rad, som var bakom den sista raden med män, när jag hörde Profeten (frid vare över honom) säga från predikstolen: ’Sannerligen, Tamim Ad-Darys kusiner på fädernesidan reste över havet…’”
Kvinnor lärde sig direkt från imamen
Eftersom kvinnorna hade fullt tillträde till Profetens moské kunde de se honom när han predikade. Det är vetenskapligt bevisat att detta hjälper för att behålla uppmärksamheten och för att kommunicera på rätt sätt. Somliga kvinnor lärde sig Koranen direkt genom Profetens (frid vare över honom) recitationer.
Um Hisham Bint al-Harith ibn Al-Nu`man sade:
”Jag lärde mig Surat Qaf utantill enbart genom att lyssna till Allahs budbärare (frid vare över honom). Han reciterade den i sitt tal varje fredag.”
Abdullah ibn `Abbas berättade:
”Umu-l-Fadl hörde mig recitera ’Wal Mursalati `Urfa’ (Koranen, kapitel 77). Hon anmärkte: ’O min son! Vid Allah, din recitation fick mig att minnas att det var den sista sura jag hörde från Allahs budbärare (frid vare över honom). Han reciterade den i sin Maghribbön’.”
Därför finns det ingen anledning att isolera kvinnorna med hjälp av väggar eller draperier för att hindra dem från att se
imamen. Det finns klara bevis för att kvinnor brukade se Profeten (frid vare över honom) i moskén och att det hade ett positivt inflytande på deras kunskapsinhämtning. De hade stor nytta av, och var även noga med, att besöka moskén.
Om man vill undvika ovälkomna dispyter eller trängsel borde det räcka med att rita streck på marken eller att använda låga skrank för att dela bönesalen mellan kvinnor och män.
Vad hadithen säger om den sämsta raden och vad det betyder
I en hadith återberättad av Abu Hurayrah fastslår Profeten (frid vare över honom) att:
”De bästa av männens rader är de längst fram och de sämsta är de längst bak, medan de bästa av kvinnornas rader är de längst bak och de sämsta är de längst fram.”
Hadithen har utnyttjats av en del för att hindra kvinnor helt från att delta i moskéernas bönestunder. Det är en märklig tolkning eftersom Profeten (frid vare över honom) hade kunnat låta uppföra en separat byggnad för kvinnorna eller hindra dem från att delta i moskéns bönestunder redan från början om han velat. Men han gjorde ingetdera. Hadithen konstaterar helt enkelt att männen föredrar de främsta raderna och kvinnorna de bakersta, inget annat. Det finns förklarliga skäl och motiveringar till detta: För det första är den främsta mansraden och den bakersta kvinnoraden de som fylls först av de besökare som kommer tidigt till moskéns bönestunder, något som är en välkänd dygd.
För det andra är den främsta mansraden och den bakersta kvinnoraden de bästa för att undvika att bli störd under bönen av det som händer i resten av moskén, vilket gör det lättare att koncentrera sig och helt hänge sig åt bönen.
För det tredje är vad Profeten (frid vare över honom) säger här i överensstämmelse med vad som framkommer i andra hadither där han förbjuder bedjande kvinnor att höja huvudet (från nedfallande) före männen, för att ge männen tid att täcka sina kroppar ordentligt. På grund av den stora fattigdom som rådde i det framväxande muslimska samhället hade inte alla troende råd med långa kläder som kunde täcka dem ordentligt i den nedfallande ställningen.
Det finns återberättat från Asma’ som sade: ”Jag hörde Profeten (frid vare över honom) säga: ’De som tror på Allah och Den sista dagen ska inte höja huvudet innan vi (männen) höjer våra huvuden (efter nedfallande) på det att de icke ska se männens könsdelar eftersom männens undre klädedräkt är kort…’”
På samma sätt återger Sahl ibn Sad att kvinnorna, under Profetens livstid, uppmanades att inte höja huvudet [från sujud] innan männen satt sig upp ordentligt på grund av de opassande (små, enligt en annan version) kläderna [som bars av män].
Detta är också en förklaring till att raderna skiljs åt och varför kvinnor uppmuntras till att använda den bakersta raden.
Allt detta har lett fram till den allmänna regeln att raden längst fram är den bästa för männen, följt av den andra och den tredje raden. Detsamma gäller för kvinnor när de möts för bön och inga män är närvarande.
Om kvinnor däremot ber på samma plats som männen är den bakersta raden den bästa, följt av den näst bakersta och så vidare.
Bryts mannens bön av en förbipasserande kvinna?
Vissa människor är emot en öppen utformning av moskéerna eftersom de anser att en mans bön bryts om en kvinna passerar framför honom och somliga tror till och med att mannen måste upprepa bönen från början igen.
Som stöd för den åsikten brukar följande berättelse citeras:
”Abu Hurayrah och Abu Dhar berättade att Profeten (frid vare över honom) sade: ’Bönen bryts av en kvinna, en hund eller en åsna [när de passerar framför en bedjande människa]’.”
Men det motsägs av vad de beskrivningar som är mutawatir berättar om Profetens moské. Det är dessutom i strid med många andra citat som säger det exakt motsatta. En del av dem är till och med återberättade av samma personer som berättat ovanstående hadith. Abu Huraryrah berättade att Profeten (frid vare över honom) sade:
”En människas bön bryts inte av en kvinna, en hund, eller en åsna, och skjut undan allt som passerar framför dig [och på en armslängds avstånd] så mycket du kan.”
Autenciteten i citatet är däremot inte bekräftad.
Men även om de hadither som vidhåller att ”en människas bön bryts” bedöms som mer autentisk med avseende på sin kedja av berättare än de hadither som vidhåller att ”en människas bön bryts inte”, så måste det avgörande uttalandet ändå komma från den autentiska hadithen, återberättad av Muslim och flera andra från `A’ishah (De troendes moder, må Allah vara nöjd med henne) där hon dömer ut de tidigare nämnda citaten som icke autentiska:
”`Abdullah ibn `Ubaydullah ibn `Umayr berättade att när `A’ishah tillfrågades om de berättelser som säger att en (förbipasserande) hund, kvinna eller åsna bryter bönen svarade hon: ’Menar ni att dessa (djur) kan likställas med en muslimsk kvinna?’”
(Enligt en annan berättelse svarade hon: ”Det är illa att ni anser oss likställda med en åsna eller en hund”, och enligt en tredje: ”En kvinna skulle således vara (betraktad som) ett motbjudande djur!”). Hon fortsätter: ”Jag har själv upplevt tillfällen då jag vaknat till att Profeten (frid vare över honom) bad med mig liggande mellan honom och qiblah.”
Gemensamma moskéingångar för män och kvinnor
Under Profetens (frid vare över honom) livstid och under Abu Bakrs styre var alla moskéns ingångar öppna för både män och kvinnor.
Sedan beslutade `Umar att göra en ingång tillgänglig enbart för kvinnor. Män hade inte tillträde genom den. Kvinnorna däremot kunde fortfarande gå in i moskén genom männens ingångar.
I Abu Dawuds Sunan berättas att Nafi` ibn `Umar sade: ”`Umar ibn Al-Khattab sade:
’Det är bättre om vi låter kvinnorna gå in genom den här ingången’.” (I en annan berättelse säger Nafi` att: ”`Umar ibn Al-Khattab ville hindra männen att få tillträde till moskén genom kvinnornas ingång.”)
Anledningen till att kvinnorna skulle få en särskild ingång baseras på en ijtihad (ett personligt resonemang) av `Umar och var enbart en fråga om organisation; inte en tawqifi, det vill säga en absolut regel baserad på en religiös text som återberättar vad Profeten (frid vare över honom) har sagt.
`Umars förbud för män att gå in i moskén genom kvinnornas ingång var enbart menat för allmänhetens bästa. Det är inte en bindande lag som ska tillämpas alltid och på alla platser. Det hindrar heller inte att moskéerna har gemensamma ingångar för män och kvinnor.
I våra dagar, och särskilt i länder där muslimer är i minoritet, är det lämpligare att moskéns huvudingångar är öppna för både män och kvinnor. Om omständigheterna kräver det kan man även ha en extra ingång för enbart kvinnor.
Dessutom är det förbjudet för män att förolämpa kvinnor som går in genom ”männens ingång”, eller behandla dem illa på annat sätt, något vi tyvärr ofta kan se nu för tiden.
Faktum är att kränkande behandling av kvinnor i moskéerna är ett av de största problemen för unga muslimer. Det är en inställning som får ungdomar att vända sig mot islam och muslimer. Det får också icke-muslimer att fatta avsky mot det muslimska budskapet, något som muslimer, som lever bland icke-muslimer, kan vittna om.
